DEBATT: 2005-09-10

"Tragedin i New Orleans en läxa för Sverige".
Svenska politiker är lika nonchalanta som de amerikanska inför all kunskap
som finns om hur man skyddar sig mot naturkatastrofer, skriver landets
ledande geologer. Brist på geologisk kunskap kostar människoliv. Katastrofen
i New Orleans hade undvikits om ansvariga politiker förstått vidden av de faror
som hotade. Även i Sverige ser vi hur geovetenskaplig kompetens nonchaleras
till förmån för snöda ekonomiska intressen eller kortsiktig politik. Det skriver
fyra av landets mest framstående geologer. De förordar att geologi införs i
såväl grundskolan som på gymnasiet.

Vi har i dagarna än en gång fått bevittna hur människor drabbas av en förödande
katastrof som har direkt samband med bristfälliga kunskaper rörande geologiska
processer och otillräckligt hänsynstagande till kända geologiska förhållanden.

Efter vad som hänt i New Orleans är det nödvändigt att man går tillbaka till de
geologiska förhållandena för att söka en förklaring till varför katastrofen blev så
omfattande. Bristen på geologisk kunskap har än en gång blivit uppenbar i
debatten
.
New Orleans är trots sitt magnifika läge en av de olämpligaste platserna på jorden
att anlägga en storstad på. Staden ligger på ett underlag som till största delen
består av lösa, finkorniga, vattenmättade sediment uppblandade med torv och
gyttja. Byggnader har pålats till avsevärda djup för att någorlunda hållas på plats.
Den stora bron över Mississippi vilar på pålar som når 40 till 50 meter under
markytan. Ändå når de inte berg.

Sedan New Orleans grundades som en fransk koloni 1718 på en naturlig sandrygg
(levé), sju meter över havsytan intill Mississippi, har dess invånare fått kämpa med
att hålla staden ovanför vattenytan. Huvuddelen av bebyggelsen ligger nämligen två
meter under havsytan, och utan ständig pumpning och andra åtgärder skulle staden
i dag vara obeboelig. Redan under 1700-talet konstruerades vallar till skydd mot
översvämningar, och de naturliga levéerna förstärktes. På 1800-talet började man
bygga dammar och kanaler och installerade pumpar för att vid hotfulla situationer
kunna avlänka vatten.

Misissippi har under de senaste 5 000 till 6 000 åren ändrat sitt lopp ungefär vart
tusende år. I rask takt växer nu ett nytt delta fram vid floden Atchafalaya, ett
sidoflöde till Mississippi. Om inte dammbyggen och vallar hindrat det naturliga
förloppet hade Mississippi redan för länge sedan tagit närmaste vägen till havet
genom Atchafalaya och därmed övergivit sitt nuvarande nedre lopp, med negativa
konsekvenser för sjöfarten.

Liksom alla andra floder påverkar och förändrar Mississippi det omgivande landskapet
starkt och eroderar sina flodbankar, och det lösgjorda materialet förs nedströms.
Mississippi har utvecklat ett brett flodplan som utgör ett lågland kring floden. Vid
översvämning avsätts stora mängder sediment, silt och lera, som sedan ligger kvar
på marken när vattnet sjunker tillbaka. Närmast floden ligger det grövsta materialet kvar
och bygger upp en strömrygg, eller levé, av sand. Mississippi omges därför av naturligt
uppbyggda levéer som kan skydda omgivningarna vid måttligt högvatten. Under
perioder med kraftiga regn ökar dock risken för förödande översvämningar.

Så länge floden avsätter sediment i deltaområdet växer detta till. Om floden skulle
ändra sitt lopp och sedimenttrans-porten minska, sjunker området långsamt ner under
vattenytan på grund av sin egen tyngd. Varje år försvinner omkring 100 kvadratkilo-
meter mark genom att tillförseln av sediment har minskat, genom att området sjunker,
samt genom erosion. För New Orleans del handlar det om en sjunkning på cirka 8
millimeter per år. Även om en stor del av markförlusten kan härledas till naturliga
geologiska processer, har mänskliga ingrepp påskyndat förloppet. Bland annat har
man genom förstärkning av de sandryggar som skyddar omgivningarna mot över-
svämningar samtidigt tvingat Mississippi att transportera sina sediment ända ut i Mexikanska golfen till ingen nytta för deltat.

De orkaner som årligen drabbar USA:s Atlantkuster är ett stort hot mot liv och
egendom. Växthuseffekten finns givetvis också med i diskussionerna kring
landförlusterna i Louisiana. Det kan emellertid inte ledas i bevis att de orkaner och
stormar som årligen drabbar kusterna i sydöstra USA och som bidrar till landförlusterna
varken är mer frekventa eller våldsammare än tidigare, något som växthuseffektens
förespråkare dock gärna hävdar. Det finns inga tydliga sådana samband.
Landförlusterna hänger samman med att landet sjunker, inte med att havet stiger.
Katastrofen orsakades av att orkanen tog sin väg genom tättbebyggda områden och
att de skyddande vallarna mot Lake Pontchartrain inte höll för påfrestningarna. Att
skylla allt på växthuseffekten är föga seriöst.

Hade katastrofen kunnat undvikas? Svaret är ja. Om beslutsfattandemyndig-
heter tagit till sig all den information som genom en rad olika undersökningar,
utredningar och rapporter lagts fram rörande de geologiska förhållandena
kring nedre Mississippi och behovet av förstärkningar och utbyggnad av vallar,
dammar och pumpstationer så hade översvämningskatastrofen kunnat
undvikas.

Givetvis kan man inte styra orkanerna, men det var ju inte orkanen "Katrina"
som direkt ställde till den största förödelsen i New Orleans, utan översväm-
ningen.

De medel som hade behövts för att skydda staden borde ha ställts till för-
fogande om de som fattade besluten förstått vidden av de faror som hotade.
Även i Sverige ser vi ofta hur geovetenskaplig kompetens nonchaleras till
förmån för snöda ekonomiska intressen eller kortsiktig politik.

Åter talar politiker, beslutsfattare med flera om växthuseffekten som enda
förklaring till katastrofen. Nästan varje gång en naturkatastrof inträffar, vare
sig det rör sig om översvämningar, stormar, orkaner, jordbävningar, tsunamis
eller perioder med värme eller kyla, talar man om växthuseffekten. Vid varje
nytt tillfälle är det som om naturkatastrofer aldrig tidigare inträffat.

Att brist på geologisk kunskap kostar människoliv har vi än en gång fått upp
leva. Naturkatastrofer av liknande omfattning kommer att upprepas i framtiden.
När ska vi få ett samhälle där geologisk kunskap är en självklarhet i debatter
och planering?

Geologin utgör nämligen en väsentlig förutsättning för att vi ska förstå våra livsvillkor
och därmed också kunna reducera naturkatastrofernas skadeverkningar.

På sikt hoppas vi att geologi införs som skolämne på såväl grundskola som gymnasiumv.

KARIN ERIKSSON, Docent, kvartärgeologi, Naturforum i Garpenberg,
JAN LUNDQVIST, Professor emeritus, kvartärgeologi Stockholms universitet,
THOMAS LUNDQVIST, Professor emeritus, berggrundsgeologi, Göteborgs universitet,
LARS PERSSON, Dr. Sveriges geologiska undersökning, Uppsala, Vicepresident i
IAEG (International association for engineering geology and the environment)

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.