"Våra varningar nonchalerades"

Tunnelprojektet i Hallandsåsen drevs vidre trots att geologerna
slagit fast att platsen var olämplig, skriver forskare.

-När Hallandsåsen för drygt ett år sedan blev förstasidesnyhet i alla
tidningar, och när radio och tv dagligen rapporterade om
miljöskandalen, kom åsen och tunnelbygget plötsligt att
representera typfallet för en miljöskandal. Det var främst miljön
som diskuterades, medan andra aspekter på tunnelbygget kom i
skymundan.

Berget i Hallandsåsen är starkt sprickigt och av den anledningen
rikligt vattenförande. Där det utsatts för vittring finns också
lerzoner. Detta tycks ha kommit som en överraskning för de allra
flesta inblandade i projektet, såväl beslutsfattare på olika nivåer
som tekniker.

För geologerna var Hallandsåsens geologiska egenskaper
kända långt innan bygget ens var bestämt. Sveriges
geologiska undersökning (SGU) publicerade 1981 en
berggrundskarta med beskrivning över området, där
förhållandena påtalades. De förundersökningar som
utfördes kring 1989-90 och som omfattade bland annat
borrningar längs den planerade tunnelsträckningen, visade
på förekomsten av dåligt berg, ja till och med exceptionellt
dåligt berg.

Detta innebär i klartext att berget är helt söndervittrat och
sprickigt. Sådan berggrund lämpar sig definitivt inte för
tunneldrivning och medför i varje fall tekniska problem och
ansenliga merkostnader. Att man då satte in borren
Hallborr, som körde fast efter 30 meter, visar att man inte
insett de geologiska förutsättningarna.

För den svenska geologkåren kom utvecklingen av
Hallandsåsprojektet inte som någon överraskning. Att man till slut
fick ta till Rhoca-Gil med dess giftiga komponenter för att täta det
sprickiga berget i urbergshorsten blev ju bara det som förde fram
Hallands-åsen i massmedierna.

Man kan undra hur utvecklingen blivit om inte Rhoca-Gil kommit
till användning. Hur länge skulle man då ha fortsatt med
tunneldrivning och sänkning av grundvattennivån utan att några
myndigheter hade reagerat?

Hur kunde då bygget sättas i gång trots att kunskap om de
geologiska förhållandena fanns? Svaret är att man i Sverige
ofta bortser från geologernas uttalanden om dessa inte
passar in i redan fattade beslut.

Geologer hade lagt fram förslag till en alternativ placering
av tunneln där bättre hänsyn togs till de geologiska
förutsättningarna. Dessa alternativ togs aldrig upp till
närmare utredning.

Att geologiska fakta nonchaleras på det sätt som skett i
Hallandsåsprojektet är inte unikt. Inte bara undertecknade geologer
utan de flesta av våra kolleger har erfarenhet av att politiker och
tekniker inte tar till sig geologernas råd och därför drar på sig
problem och onödiga extrakostnader. Detta har enligt vår mening sin grund i okunnighet, ointresse och brist på förståelse för geologi.

Som några ytterligare typiska exempel kan nämnas Vagnhärad och
Gravberg.

I Vagnhärad inträffade förra året ett stort skred där åtskilliga hus
hamnade i skredmassorna och flera andra senare måste rivas.
Husen hade byggts i ett område där de geologiska förhållandena
klart visar att marken är skredbenägen. Vagnhärad ligger i en del av
Sörmland över vilken SGU publicerade en jordartskarta med
beskrivning redan 1975.

Grundundersökningar som gjordes innan området i Vagnhärad
bebyggdes tog man inte heller särskild hänsyn till. Eftersom flera
skred förekommit i grannskapet rekommenderades att
förstärkningsåtgärder skulle vidtas. Detta skedde dock inte i
tillräcklig omfattning.

Gravberg är den plats i Dalarna där man enligt ett hugskott från en
amerikansk astronom på 80-talet bestämde sig för att borra efter
gas. Idén gick ut på att gas kunde finnas instängd på stora djup
under den så kallade granit- kupolen, som liksom den omgivande
Siljansringen är ett resultat av ett meteoritnedslag för 360 miljoner
år sedan.

Vid nedslaget skulle sprickor ha öppnats i berget så att kolväten
från djupet ("djupgas") kunde röra sig uppåt, för att slutligen
stanna under ett lock av tätare berg.

Statliga Vattenfall gick in i projektet och flera kommuner och
kommunala bolag bidrog också med investeringar. Även
privatpersoner satsade sina besparingar.

119 svenska geologer gick ut med en protestskrivelse där de
uttryckte sin skepsis mot djupgasprojektet och dess kommersiella
inriktning. Detta till trots genomfördes den kostsamma borrningen
efter gas. Småningom kom man också att intressera sig för olja.
För man fick ju upp olja ur hålet! Det visade sig dock att oljan var
dieselolja från borrningen.

Som väntat fann man varken någon gas eller olja i Gravberg. Inte
heller i ett andra hål (i Stenberg) kunde kommersiellt intressanta
mängder av kolväten påvisas. Men många kommuner och
privatpersoner blev lurade att satsa pengar i detta från början
ekonomiskt omöjliga projekt.

Det finns klara paralleller mellan de tre exemplen Hallandsåsen,
Vagnhärad och Siljan. Geologisk information och kunnande finns
tillgängliga men utnyttjas inte. Vad beror det då på att så lite
hänsyn tas till geologin?

Det finns säkert flera orsaker. Man bestämmer sig ofta för att
genomföra ett projekt redan innan nödvändig information finns
. När väl beslutet är taget går det inte att ändra. De geologiska
aspekterna väger lätt jämfört med synpunkter som har med
samhällsplanering, politiska åsikter, maktfullkomlighet och mycket
annat att göra.

Följden kan bli ett slöseri med skattebetalarnas pengar, som
bara i de båda exemplen Hallandsåsen och Siljan
sammantaget uppgår till miljardbelopp.

Den närmast totala bristen på geovetenskapligt kunnande på
högre beslutsnivåer i det svenska samhället är ett stort problem. I
skolan förekommer knappast någon geologiundervisning. I den
mån grundskoleelever får lära sig någonting i ämnet beror det på
lärarens specialintresse.

Alltför ofta hamnar undervisningen hos so-lärare, det vill säga hos
samhällsvetare som förutom geografi (där geologin hamnar) också
har ämnen som historia och religion. Dessa lärare har oftast
bristfälliga kunskaper i geologi. På gymnasienivå ingår märkligt
nog inte ämnet geografi (med geologi) i de tekniskt och
naturvetenskapligt inriktade programmen.

Bristen på geologisk kompetens i kommuner och länsstyrelser är
också stor.

I 30 av landets 288 kommuner finns det i dag totalt cirka 50
geologer, varav en betydande andel i ett fåtal storkommuner.
Följden blir att man kan fatta en hel del geologiskt felaktiga beslut.
Man förstår inte när och om man har geologiska problem och kan
därför inte lösa dessa. När skadan väl är skedd drar man på sig
betydande kostnader. Om konsulttjänster över huvud taget
inhandlas är man utlämnad till konsulterna, bland annat därför att
man inte alltid vet vilka utredningar som behöver göras eller hur
resultaten skall tolkas.

Ett stort ansvar för den bristfälliga informationen om geologi har
utan tvivel massmedierna. Ett exempel är den pågående debatten
om lagring av radio-aktivt avfall från våra kärnkraftverk. Det målas
inte sällan upp onyanserade skräckscenarier där platser i närheten
av sådana lager förklaras bli obeboeliga eller där kraftiga jordskalv
leder till att förvaren förstörs och avfallet kommer ut i naturen.
Detta sensations- makeri tränger bort en välbehövlig mer sansad
debatt men antas tydligen vara vad folk vill ha.

Geologin utgör en naturlig del i den kommunala och regionala
planeringsverksamheten och bör där komplettera biologiska,
kulturella och allmänna miljöhänsyn. Den är väsentlig för
infrastrukturen i en region, där geologiska material i form av berg,
jord och vatten självklart utgör grundläggande resurser för
utveckling av samhälle och näringsliv.

Geologiska material utgör också basen för de delar av näringslivet
som faller inom bygg-, entreprenad-, gruv- och mineralsektorerna.

Nästan alla ingrepp som människan gör i naturen berör de
geologiska förhållandena i ett område. Samhället har inte råd att
undvara de resurser som geologerna utgör. Geologins ställning i
samhället måste förbättras. Det kommer alla att vinna på.

Misstagen vid Hallandsåsen kan trots allt kanske leda till något
positivt. Det är vår förhoppning att de ska markera en vändpunkt,
som innebär att ögonen öppnas på beslutsfattare i kommuner,
länsstyrelser och andra organisationer och att de då inser att
geologisk information måste inhämtas och utnyttjas effektivt.

Endast då kan man hålla nere planerings- och
anläggningskostnader, undvika miljömässigt felaktiga beslut och
på ett långsiktigt hållbart sätt hushålla med naturresurser.

KARIN ERIKSSON
LISBETH GODIN
THOMAS LUNDQVIST
JAN LUNDQVIST
CHRISTER ÅKERMAN

DN DEBATT 10/12.1998